Kunskap från förr

10. jul, 2017

Ok - någonstans på vägen har vissa saker försvunnit från vardagen! När jag växte upp så visste jag att det var dags att agera om kyrkklockorna inte slutade ringa och var det inte måndag och Hesa Fredrik lät - var det läge att gå in och stänga fönster och dörrar och slå på radion! Radion förresten - den behövde man inte tänka på att slå på för P1 var alltid igång i köket. 

Häromdagen ljöd Hese Fredrik i Stockholms området (fel veckodag och länge!) insåg att mina barn inte hade en aning! Inser att jag har tagit för givet att det hör till skolutbildning - men det visar sig att detta faller under föräldraansvar - självklart egentligen! Ok - inser att min största och första informationskälla för Krisinformation är Facebook och Aftonbladet 😂😂🙈 kanske inte helt ok 🙉🙊🙈

Nu har jag laddat ned appen MSB Krisinformation finns i AppStore! Där finns all information samlad som du behöver och till min stora glädje är första rubriken under "förbered dig" - att tänka källkritiskt 😂😱

Så ladda ned appen och få koll på läget! Vägsituation, väder och vad du ska tänka på om det om det brinner en massa däck eller om ryssen kommer ❤️😂 Basic knowledge - men totalt bortglömt i min lilla sommaridyll! 

Nu ska jag fortsätta läsa  Backmans -Björnstad! Den bör du läsa om du missat det! Jäkligt nyttig läsning! 

 

 

7. jul, 2017

Kris! Min son -  min underbare, glada och smarta son ska lämna mig. Nu är det dags och jag vet inte om jag är redo. Jag tycker att åren har gått så ofantligt fort från napp och vagn till muskler och hockeyutrustning. Nu är han där - på väg in i sin pojkdröm - det han har pratat om sedan han var fyra år! Spela hockey i USA! 

Känslan att uppnå ett mål är fantastisk, det vet vi alla - men att nå sin dröm är ofantligt! Det är det jag försöker fokusera på när ångestmammans alla tankar kommer. Allt det positiva som kontrakt, hockeydrömmar, nya vänner, erfarenhet (ha ha den ligger även etta på negativa saker) skidåkning - och chansen till att få lyckas! 

Numera kan man prata varje dag om man vill, se varandra via Skype och tom resa över och hälsa på - det är så jag tänker! Jag tror dock att sonen önskar att det var lite mer som på 80-talet när jag var iväg! Collect call till mina föräldrar var 14 dag och brev som tog två veckor på sig att komma fram - dvs frihet 😂😂😂

Försöker tänka tillbaka till tiden då jag var 17 år 😂 Inser att det gör inte mammaångesten ett dugg bättre, fast å andra sidan inser jag att Malte till min stora glädje är betydligt mer medveten,  välinformerad, världsvan och "duktig" än vad jag var i den åldern ❤️

Nu ska vi fixa de sista sakerna och njuta av sommaren - sen startar Maltes nya liv i Aspen Colorado i augusti. 

 

Huuuuuuuh! 

28. apr, 2017

Karriärbyte? Jobbsök för att hitta rollen och utmaningen där jag känner att jag kan brinna, andas och leva brandet, där företaget får mig att bidraga med mitt allra bästa! Där mina år och tidigare erfarenheter blir den perfekta matchningen?!  Det är ingen lek! Nu har jag varit på många intervjuer och har fått uppleva något helt nytt - jag får "stryk" i slutprocessen, jag blir nummer två. 

Visst är ett silver bra om jag tar startfältet i beaktning - men vad är det som händer? Jag har varit på otaliga intervjuer, tester och intervjuer igen och jag blir en av de två kandidater det väljs mellan men sen väljs den andre kandidaten. De första gångerna reagerade jag inte - men nu har jag roat mig med att ringa tillbaka och dubbelkolla varför?! Ställt en rak fråga till headhunters, rekryterare samt den person på företaget jag upplevde att jag klickade bäst med och det är entydiga svar jag får - min ålder skrämmer?! Inte könet - även om jag iofs inte stått mot en enda kvinna i slutprocessen! Företagens val har fallit på en man och runt 40. Kan det här verkligen vara sant!?

Ok - vad gör jag nu?! Jag är ju både kvinna och fyllt 50! Min bakgrund,  mina tidigare roller,  ansvarsområden och min sammantagna profil är konkurrenskraftig för den typ av roller jag söker, det vet jag och får bekräftat genom att jag går till sista urvalsprocessen på alla jobb - men hur ska jag förändra mitt sökande för att lyckas hela vägen?

Där återkommer jag till rubriken? Branschbyte?! Ska jag tänka i helt andra spår? Lämna säljbolag och teknisk bransch? Idéer? Tips? 

Jag letar och söker roller som affärsområdeschef, verksamhetschef inom Sverige och norra Europa - oftast inom eftermarknad och sälj, men behöver tänka om och utanför min tidigare områden telecom - IT - kapitalvaror, men vad? 

Mina kunskaper går att användas i vilket bolag som helst, men vilket är den perfekta matchningen? Ge mig tips! 

 Tips som leder till att jag blir #1 belönas med en god middag och Champagne 👍

 

 

 

10. mar, 2017

Känner mig lite som dockan som får sin "OK" stämpel på julafton - skillnaden är väl att fläsket dallrar i timmar efter smacket i baken och istället för att utropa "mamma" blir ropet övre medelåldern 😂😂😂 nog för att det är dags att bli vuxen, helt enkel acceptera, men jag är lätt ambivalent - det är skönt att det finns en helt naturlig förklaring till bröstens strävan att nå golvet, de mysko vecken runt ögon å resten av kroppen, att det inte är en snabbt accelerande sjukdom som gör att jag är stel, ser halvtaskigt och är lite lomhörd och somnar utan problem i vilken fåtölj som helst. Det är skönt att veta att 50 är det nya 40 - för 40 var ju hejdlöst kul!

Äntligen är det min tid - äntligen är jag mogen nog att vara den jag är, jag har accepterat min fel, brister och jag vågar säga "fan va bra jag är" utan att skämmas och fundera på vad andra ska tycka å tänka - det är helt enkelt egalt - jag är nöjd med vem jag blev och känner stolthet över där jag är idag - det är en förlösande skön känsla! Visst har jag saker att fila på - men något ska man väl syssla med på döhalvan! 

En sak jag dock inte fattar alls är - hur kan jag å mina föräldrar vara i femtioårsåldern samtidigt? Kan nån vara snäll å förklara 😂😂😂

Nu kör jag sista kvarten som 40+, måndag kliver jag över till de vuxnas skara! Å jag ska vara precis lagom nojjig fram tills dess 👵🏼😱😂

 

24. feb, 2017

Ibland blir det som man vill - även om prognosen är usel! För 13 år sedan fick jag en dom, jag skulle aldrig mer kunna bli mamma - det var resultatet av cystor och nio missfall! Både jag och min man sörjde, samtigt som vi gladdes åt vår son Malte - att han fanns och levde! (Det är en annan lång historia) 

efter det sista missfallet och all sorg det innebar, vaknade hjärnan till och jag insåg att man kan visst bli mamma utan att krysta ut dem. Vi började undersöka möjligheterna till adoption, stödfamilj, fosterföräldrar och insåg att vi var i tidsnöd - jag var 37 år gammal och det går någon form av gräns vid 40. 

Det följde en period där jag var väldigt ledsen - kände mig förbrukad. Vi åkte upp till Idre med goda vänner, drack en massa vin och pratade mycket. Nånstans där släppte min ångest och vi började planera för framtiden och fortsatte processen med att kvalificera oss som föräldrar. 

Helt plötsligt fick jag extremt ont i mitt bäcken och svårt att gå - det hade jag bara haft en period tidigare i mitt liv, under graviditeten med Malte, men då först i fjärde månaden. Hmmm, lite halvt konfunderad och hysteriskt räknande av antal vinglas jag hade druckit de senaste månaderna - högsommar 😂 gjorde jag ett graviditetstest och hoppsan! Två blå streck och akutbesök hos barnmorska,  Ultraljud och där var hon Greta! Och jag var gravid i fjärde månaden 😂😂😂 hon hade klamrat sig fast - och den perioden då missfallen hade drabbat mig var förbi. Helt jäkla otroligt!!! 

Nu blev det en massa undersökningar och sjukskrivning, rullstol och väldigt mycket diskussioner med läkare - vissa mer puckade än andra! Varför?  jo, vid undersökningar visade det sig att alla markörer slog i taket för Downs Syndrom och jag fick rådet att abortera!? Hur kan man öht tänka den tanken när ett önskat barn finns i magen, med vår historia och med blivande föräldrar som tydligt markerar att barnet är välkommet om det så har tre huvuden och svans. Vi blev intervjuade av etiska rådet på ett dubbeluppslag i GP där det handlade om oro och frågor vid graviditet där barnet hade lite kromosomer extra. Olika familjer - olika åsikter. Tiden gick och vi förberedde oss för att välkomna lillasyster och vår dotter till världen, vi fick mycket tips och råd från goda vänner vars ena son har Down - som vi längtade! 

I slutet av graviditeten blev jag sjuk - dubbelsidig lunginflammation - och läkarna bedömde att jag skulle sättas igång tre veckor för tidigt. Den 24/2 2005 - svinkallt och meterhögt med snö gav vi oss av till DS - det var äntligen dags! 

21.15 kom Greta ut till oss, snabbt och smidigt första värk till leverans typ 12 minuter - mitt beställda kaffe var fortfarande varmt 😂 Sen uppkom en ganska konstig diskussion! Hon har ju inte Downs Syndrom?!? Barnmorskan såg ut som ett totalt frågetecken? Skulle hon ha det? Ja, hon ska ha det - vi vet det! Läkaren har sagt det...

Det tog någon timme innan vi vande oss - men sen - vi hade ju fått världens finaste tjej med eller utan Downs Syndrom! Lyckan landade in över ett barn och vilken unge sen - världens mest underbara tjej! 

Puss Greta på din födelsedag

Mamma ❤